Jag andas fortfarande i slow motion. Kan inte förstå. Igår, den tjugotredje mars tvåtusentio, mellan klockan ett och två ändrades mitt liv. Känns så i alla fall. Diagnos: Autismliknande tillstånd. Det första jag såg framför mig när jag fick höra det var mammas lilla pojke på dagis. Hur han går runt, äter snön, är helt okontaktbar och ibland får attacker då han skriker och biter sigsjälv. Det var det jag såg. Och sån är ju inte jag. Började gråta. Läkaren och psykologen frågade om jag ville ha en stund för migsjälv, och jag nickade. Det värsta är nog ändå att det mesta stämmer. Kan nog skriva allt som stod på pappret jag fick om diagnosen.

Läser:

Till Rebecca:

Här är några saker du har lätt för:

* Berätta hur du känner och tänker

* Ha åsikter och delta i diskussioner

* Hålla på med foto

* Läsa

* Använda språket - berätta saker och kunna många ord

* Ha fantasi och vara påhittig

Du är också en intelligent och stark person som kan bry sig mycket om andra.

Här är några saker du har svårt för:

* När det blir rörigt runtomkring dig

* Att tolka och förstå egna känslor - känslorna upplevs väldigt intensivt och växlar snabbt

* När det blir konflikter med jämnåriga

* Att vara med andra utan att känna sig utanför eller annorlunda

När man har svårt för de här sakerna som du har svårt för, kan man kalla det för Autismliknande tillstånd.

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej.

juvlpokedb emvlobkerd,flcnhkmwcvlnjh kels.