Sliten. Känner inte för något alls. Att ta en dusch och borsta tänderna känns helt (ursäkta)jävla omöjligt. Verkligen. Och det skulle ju behövas. Luktar sjukhus. Bup akut. Spenderade en natt där och jag vill tillbaka. Fast det får jag inte. Hur mycket jag än skriker eller gråter så får jag inte det. Och till en avdelning absolut inte. Läkarna tycker inte det skulle hjälpa mig. Att vara inlåst med andra sjuka barn.

Fick tabletter hem. Atarax. Nio stycken vilka tre jag redan tagit. Är nog förklaringen varför jag inte orkar ett jävla(ursäkta) piss. Mamma är helt förstörd. Förtvivlad. Och allt är mitt fel. Om jag bara hade hållit tyst om allt, inte visat det så mycket. Hade vi sluppit det här? Bup samtal på onsdag. Vet inte vad jag ska säga riktigt. Hur berättar man det, att man inte orkar? Hur.

Mamma frågade om jag hade lust att åka bort ett tag. Kanske en helg i Budapest. Bästis kunde också få följa med. Vet inte om jag vill. Orkar. Känner att jag är alldeles för skör. Men vem vet. Kanske säger jag ja och så sitter vi snart på planet. När jag väl tänker på det låter det ganska så.. trevligt.