Hejsan. Idag var det Bup på morgonen. Min psykolog kom försent eftersom tvärbanan krånglade, men vi pratade ändå i en timme. Kom inte fram till något speciellt, bara pratade lite om saker. Efter Bup åkte jag och mamma till Ringen och gymmade i en timme. Jag blev trött efter 45 minuter, men det var inte så konstigt eftersom jag gick 15 minuter på löparbandet (REKORD!!!) utan att ramla. Hehe. Efter gymmet åt vi Thai mat och tog fyran från Skanstull till Gullmarsplan. På Gullmarsplan tog vi buss 811 hem. (Haha) och väl hemma bytte jag om till nya kläder, sa hej då till mamma som skulle åka iväg och jympa, och gick ut med Ludde.

Nu finns det mat på spisen som jag lagat. Såsåsåså gott! Pasta med ostsås och kycklingkorv. Mmmmmm! Can't wait.

Bai.

Eftersom jag klantade till mig och gjorde en dum sak så stannar jag hemma. Antingen tar jag en cykeltur, kanske pantar. Eller så klär jag på mig mjukisbyxor och en stor tröja och chillar på balkongen. Börjar bli trött på att jag alltid ändrar mig när vi har bestämt saker, men det är väl en av mina egenskaper. Jaja. What to do? Nothing.

      Bilder från sommaren 2009.

Kände att jag behövde dela med mig, hihi. Nu har mamma åkt till doktorn. När hon kommer hem igen ska vi packa för gymmet och sen åka iväg. Kommer bli så himla skönt att träna. Något mindre skönt är att mörka moln börjar hopa sig på himlen just nu, i denna stund. Och jag som tänkte gå ut alldeles snart och lyssna på vårig musik och tugga tuggisar. Blir inte av då, om det ska vara sånt väder. Jaja. Nu ska jag fortsätta lyssna på Pacific! och välja kläder. Sitter nämligen fortfarande i sovtröja och pyjamas byxor. Fniss fniss. Puss

Gooooood morgon! Ehehe. Jag vaknade vid nio och gick till mamma och gosade en stund. Sen gick vi upp, gjorde toast och drack kaffe i stora muggar medan vi läste Aftonbladet. Vädret är fint. Idag ska jag och mamma åka till gymmet och svettas lite(mycket för min del). Jag ska verkligen komma igång nu. Och tänka klokt också. För jag vet ju vad som är rätt och fel, farligt och inte. Vältränad. Ja. Åker med en buss vid 3, så möter jag upp mamma. Förövrigt så måste jag be mamma om pengar på mobilen. Smsar så himla mycket, fniss. Fast det var nog värre förut, då man bara skrev "vad gör du?" sms hela tiden. Nu är det mer långa sms, så alltså mycket för pengarna. Hehehe. Jag tänker alltför mycket.

Ludde är korthårig nu. Hihi, han är så himla söt! Mamma klippte honom i två timmar igår. Det var så mycket hår så man kunde nästan fylla kuddar med det. Haha, fräscht. Men varför inte egentligen? Då kan man skona dom stackars gåsarna som blir plockade levande. Fy fan. Iaf, kanske ska fota honom, men han rör sig hela tiden så det är svårt för det mesta. Måste nog också klippa lite toppar och så, frisören som klippte mig för en månad sedan sa att jag behöver det. Så det kan jag nog fixa efter lovet isåfall. Hihi. Snön har smält bort på uteplatsen nästan. Åh, det är så skönt med vår. Solen, fåglarna, blommorna under den resterande snön. Underbart. Jag vill tro att saker ska fixa sig på riktigt nu. Jag klarar mig bra, precis som jag är.

chopchopchopnsnsns hej

Idag har varit så segt. Har städat rummet sådär jättenoga också. Dammat, torkat fönstret, dammsugit. Tänkte svabba också men där tog orken slut. Jag vet inte riktigt vad jag känner just nu. Egentligen tycker jag inte att jag förtjänar något alls.  Och igår kröp det sådär otroligt mycket i skinnet. Pulsen kändes skyhög och jag skakade smått.  Jag var nära på att göra något riktigt riktigt dumt. Men som tur var hade jag förstånd, och det blev en lugn natt.

Imorgon ska jag och mamma hämta pass. Mamma berättade att biljetterna är fixade! Blev så himla glad. På onsdag är det bup vid klockan nio. Känner på mig att det kommer bli tungt. Min psykolog ringde idag och frågade hur jag mådde och så, frågade om skolan och om natten på akuten. Han är bra. Efter bup ska jag och mamma i allafall åka till gymmet. Mamma ska leda jympa senare på dagen så då har vi flera timmar på oss att träna. Jag ska basta efteråt.

Nu lyssnar jag på bon iver - skinny love och är sjukt mätt. Var nere nyss och åt middag. Laxnågonting och potatis. Smakade skumt. David och Daniel diskuterade något och jag hängde inte med. När dom gick så kom Peters son och dom började diskutera fysik och matte och sånt komplicerat. Då gick jag upp hit. Orkar inte sitta där som ett fån. Mamma är påväg hem nu. Hon har varit och jympat själv. Tyvärr så kommer vi inte åka till Budapest, mamma tittade biljetter och det var utsålt. Biljetterna som fanns kostade 4000 och så behövde man mellanlanda. Så nej. Men sen blir ju Frankrike resan av, och det är nog det bästa just nu. Jag och bästis i Frankrike. Bäst.

Sliten. Känner inte för något alls. Att ta en dusch och borsta tänderna känns helt (ursäkta)jävla omöjligt. Verkligen. Och det skulle ju behövas. Luktar sjukhus. Bup akut. Spenderade en natt där och jag vill tillbaka. Fast det får jag inte. Hur mycket jag än skriker eller gråter så får jag inte det. Och till en avdelning absolut inte. Läkarna tycker inte det skulle hjälpa mig. Att vara inlåst med andra sjuka barn.

Fick tabletter hem. Atarax. Nio stycken vilka tre jag redan tagit. Är nog förklaringen varför jag inte orkar ett jävla(ursäkta) piss. Mamma är helt förstörd. Förtvivlad. Och allt är mitt fel. Om jag bara hade hållit tyst om allt, inte visat det så mycket. Hade vi sluppit det här? Bup samtal på onsdag. Vet inte vad jag ska säga riktigt. Hur berättar man det, att man inte orkar? Hur.

Mamma frågade om jag hade lust att åka bort ett tag. Kanske en helg i Budapest. Bästis kunde också få följa med. Vet inte om jag vill. Orkar. Känner att jag är alldeles för skör. Men vem vet. Kanske säger jag ja och så sitter vi snart på planet. När jag väl tänker på det låter det ganska så.. trevligt. 

Idag är en sån dag då man unnar sig en kopp te, läser djupa och spännande böcker och lyssnar på musik som beskriver känslorna man har sådär perfekt. Vädret är dimmigt men imorgon ska det bli sol, sägs det. Jag vet inte om jag tror på det. Igår jympade jag och det var trevligt med tanke på att jag slutade för flera år sedan pga av att min kompis som gick med mig började med något annat. Att jag slutade pga av henne var verkligen dumt, hade kunnat vara vältränad nu liksom. Bättre sent än aldrig. Någon gång måste bli den gång man tar nya tag.

Mamma är och jympar ikväll igen. Jag är hemma med Daniel (bror) och Linus (plastbror) som "sällskap." Och Ludde då. Men han vill mest deppa i hallen i väntan på mamma. Tråkigt. Undrar vad man kan hitta på egentligen. Jag har ju ganska så mycket free time om man säger så, när skolan inte är med i bilden (just nu i alla fall, snart får jag ju en skola att gå i så småningom). Är faktiskt ganska så oroad för det. Jag vänjer mig så mycket vid saker och har svårt att komma in i gamla rutiner. Och nu har jag ju vaknat när jag vill, gått och lagt mig när jag vill och kan göra vad jag vill om dagarna. Tänk om jag inte klarar av skolan? Har ju missat hela åttan. Hela jävla stora jobbiga åttan. Någon dag ska jag åka till skolan och tömma skåpet. Med Peter. Han är självsäker, lugn och tålmodig. Med honom kan jag gå rakryggad och skita i allt. Vi passar bra ihop; jag är osäker, vild och inte så tålmodig. Tycker det är modigt av mig att erkänna det. För jag ses ju som en väldigt självsäker och mogen fjortonåring. Snart femton. Det där med diagnosen har sjunkit in nu. Som snön när den smälter och sjunker ner i jorden har jag förstått att det bara kan göra saker bättre. Som finaste Michaela skrev i sin kommentar.

Nu tänker jag hitta på något att göra. Kanske fixar jag te, torkar håret och redigerar lite bilder. Får se. Låten nedan har jag nynnat på hela dagen igår och idag. Fin tycker jag.

Pusse

Jag andas fortfarande i slow motion. Kan inte förstå. Igår, den tjugotredje mars tvåtusentio, mellan klockan ett och två ändrades mitt liv. Känns så i alla fall. Diagnos: Autismliknande tillstånd. Det första jag såg framför mig när jag fick höra det var mammas lilla pojke på dagis. Hur han går runt, äter snön, är helt okontaktbar och ibland får attacker då han skriker och biter sigsjälv. Det var det jag såg. Och sån är ju inte jag. Började gråta. Läkaren och psykologen frågade om jag ville ha en stund för migsjälv, och jag nickade. Det värsta är nog ändå att det mesta stämmer. Kan nog skriva allt som stod på pappret jag fick om diagnosen.

Läser:

Till Rebecca:

Här är några saker du har lätt för:

* Berätta hur du känner och tänker

* Ha åsikter och delta i diskussioner

* Hålla på med foto

* Läsa

* Använda språket - berätta saker och kunna många ord

* Ha fantasi och vara påhittig

Du är också en intelligent och stark person som kan bry sig mycket om andra.

Här är några saker du har svårt för:

* När det blir rörigt runtomkring dig

* Att tolka och förstå egna känslor - känslorna upplevs väldigt intensivt och växlar snabbt

* När det blir konflikter med jämnåriga

* Att vara med andra utan att känna sig utanför eller annorlunda

När man har svårt för de här sakerna som du har svårt för, kan man kalla det för Autismliknande tillstånd.

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej.

juvlpokedb emvlobkerd,flcnhkmwcvlnjh kels.