Idag känns inget bra. Jag skulle åkt iväg idag på morgonen för att jobba svenska, men nej. Jag fick den där jag-kan-inte och -jag-orkar-inte blockeringen. Så jag strejkade. Peter kom in flera gånger och försökte övertala mig om att det här bara skadar migsjälv mer än någon annan. Min framtid. Och mamma blev förtvivlad och sur, såklart. Nu har jag ätit frukost ute på altanen, men jag gick in igen rätt så snabbt eftersom solen försvann bakom de svarta molnen.

Jag orkar inte mer. Min dator låter som ett vrak. NNNNNNNNSCHJJKKKK. Typ så. Nä ingen förstår. Vill ha någon som sällskap. Så jag inte blir helt galen här i mitt lilavioletta rum. Call me.

Ni kommer aldrig förstå mig, och jag kommer nog aldrig förstå er.