Idag känns inget bra. Jag skulle åkt iväg idag på morgonen för att jobba svenska, men nej. Jag fick den där jag-kan-inte och -jag-orkar-inte blockeringen. Så jag strejkade. Peter kom in flera gånger och försökte övertala mig om att det här bara skadar migsjälv mer än någon annan. Min framtid. Och mamma blev förtvivlad och sur, såklart. Nu har jag ätit frukost ute på altanen, men jag gick in igen rätt så snabbt eftersom solen försvann bakom de svarta molnen.

Jag orkar inte mer. Min dator låter som ett vrak. NNNNNNNNSCHJJKKKK. Typ så. Nä ingen förstår. Vill ha någon som sällskap. Så jag inte blir helt galen här i mitt lilavioletta rum. Call me.

Ni kommer aldrig förstå mig, och jag kommer nog aldrig förstå er.

Livet går på. Jag lever på jag också. Det har hänt så mycket i mitt liv och jag hänger inte med. Försöker greppa hårdare om kanten så jag inte faller. Även fast jag funderar mycket över livet just nu mår jag ändå rätt så bra. Och det är ju väldigt bra. Orkar inte må dåligt. Vill leva nu, vara fjorton år (fyller femton om två månade förresten) och ha det bra, kul. party. 

Idag ska jag träffa en gammal klasskompis, vet inte riktigt vad vi hittar på men något blir det väl. Ska bli trevligt. Imorgon ska jag göra lite skolarbete hos Herbert. Hoppas på svenska och inte matte. Men någon dag kan jag och matten gå hand i hand och gilla varandra liiiite mer. Men just nu, back off. Svenska tack! Hehe. På torsdag tror jag är det bup. Blir väl att vi pratar om det vanliga; skolan, bråk mellan mig och mamma och hur jag mår. Känns bra att ha Bup. 

Men nu måste jag fixa mig. Bussen går om en timme. 

Bai.