Don’t look back into the sun
Now you know that the time is come

And they said it would never come for you (oh oh oh oh)
Oh my friend you haven’t changed You're looking rough and living strange

And I know you got a taste for it too (oh oh oh)

spotify:user:godisponny:playlist:6J0bMXI7uanWgSu98Ycidg

Min alldeles egna playlist, wihooo!

Nu sitter jag och väntar på att gästerna ska komma hit. 15 killar i arton till tjugo års åldern. Intressant. Mamma stressar med maten och dukningen, fick krama om henne och säga fina ord så hon lugnade sig. Min frukost blev glass med kolasås. Och jag som hade bestämt mig att dra ner på godis och sånt. Ville gymma nu i helgen, men mamma sa att hon ville ta det lugnt. Och eftersom jag är under sexton kan jag inte gå till gymmet själv.

Fyller femton om fyra månader. I maj åker jag och bästis till Frankrike, 19-21 maj. Iiiih.

Vaknade nyss. Mamma och Peter är iväg och handlar inför middagen. Jag borde kanske städa och skölja av ansiktet eller något. Bästis är sjuk fortfarande, men jag läste på hennes bdb igår att hon ändå ska träffa några kompisar. Det får mig att känna mig väldigt ensam. Jag borde kanske börja ta egna intiativ ibland, ringa eller smsa någon. Men det känns så otryggt, och ett nej skulle göra mig ledsen. Förra året gick tiden långsamt, och nu hinner jag knappt med. Det är en månad sedan "incidenten" med mina ex kompisar i klassen. Jag undrar ibland om dom tänker på mig, undrar hur JAG mår. Läser fortfarande deras bloggar ibland.

Något fint är i alla fall vädret, woho. Det är soligt och fåglarna kvittrar överallt. Jag undrar om Frankrike resan blir av med bästis, vi har inte pratat om det på ett tag. Blir lite orolig, men kanske i onödan. (hoppas jag) Det skulle vara bäst att åka till Nice med henne. Fast då måste ju skolan fixa sig, och som läget är nu, hänger vi fortfarande helt ovetandes om den saken. Det känns inte bra. Jag vill ju visa alla att jag kan mer än att gråta och bråka, sova och vara ledsen. Det bara måste gå.

Men nu ska jag ner. Funderade igår om jag ska fixa en header, så det kanske blir av. Den som jag hade förut har jag tröttnat på, haha. Gjorde den här bloggen 07-07-2009. Ett helt år sedan.

Frukost nu.

Bilder från januari.

And I know I won't admit it
And I don't want to say it
But I still look for you in the park

On my way home each day
And no, I won't admit it
Not even to my friends

They think I'm doing well
And I even lie to myself   

Ja hej hej. Det är ingen ide att skriva om dagen, för jag kommer ändå skriva lika krångligt som för en stund sedan. Dagen har varit okej. Åkte med mamma och hade möte med Lina(psykologen som håller i utredningen). Pratade lite, svarade på frågor, gjorde test. Och innan åt jag en hel pizza, mums. Nu lyssnar jag på musik och vill hoppa i duschen och sen myskläder. Mamma köpte nya mjukisar (SKIT FULT ORD!) och en skogshuggar skjorta till mig. Det gillas! Jag ska ha på mig den imorgon då Daniels kompisar kommer över på middag, och sen ska jag rita skägg med kajal och säga att jag heter Ragge. Eller kanske Herbert? För det är ett sånt fint namn. Jag VET att han kommer att uppskatta det. Men nä.

NU SKA JAG DUSCHA!

Hewrrooo.

When I was young, lying in the grass
I felt so safe in a warming bath of sunlight, of sunlight

Vast open sky could do no harm

I can embrace the weather's arms

In sunlight, In sunlight

In sunlight, In sunlight

Det är kväll. Jag har nyss ätit två toasts och druckit kall oboy ur en stor mugg. Bästis mamma kom över hit och pratade, hon hade blivit utelåst. Vi pratade om hennes jobbiga chefer och om hundarna på dagiset.  Bästis svarar inte på mina sms, så det blir ingenting ikväll. Och det är nog lika bra, för imorgon är det ju fredag så då har vi tid på oss att ha lite kvalitetstid. Sen är jag trött (rubriken). Imorgon är det också sista delen av utredningen som jag skrev tidigare idag. Det känns.. neutralt. Jag är lite orolig över vad resultatet kan komma att bli, men det är väl ändå bättre att få en diagnos än att leva med sina svårigheter utan att veta varför. Mamma sa igår att "vad du än får för diagnos är du min dotter, och jag kommer alltid finnas där för dig"

Så otroligt klyschigt men ändå rörande. Jag borde nog vara lite snällare mot henne. Men jag kan bara inte. Hon irriterar mig så otroligt mycket(och nu kommer säkert många som läser detta att sucka och tycka att det är normalt att känna hat gentemot sin mor i min ålder, vilket jag kan hålla med om, men det jag känner är verkligen rent HAT. verkligen)

Ska bli skönt med helg. Ha o-håriga kläder på sig och byxor utan dreggelfläckar.

Nu ska jag lägga in lite bilder jag tog nyss.. eller så ska jag fortsätta ta bilder.

asdfgjksl,fsffcg4e5rh4

Hejsan. Dagen har varit trevlig. Jag åkte bil med Peter till praktiken och möttes av en glad handledare. Hon frågade inget om igår, så det kändes skönt. Som vanligt fick jag och dom två andra praktikanterna rasta hundarna, städa och utfodra. Det gick bra och det kändes skönt utan massor av gnäll och bråk. Sen har jag funderat på vilken av hundarna som är min favorit.. såklart är det ju Ludde(tjockisen). Men på dagiset är det nog Maja (cocker spaniel) och Kasper (nån slags terrier) Hihi, asfina är dom. Nu är jag hemma sen en stund tillbaka, har hunnit duscha en snabbis och nu ska jag klä på mig. Funderar på att våldgästa Elea och berätta om dagisets AD/HD offer för henne. Det behövs.. hehehe.

Nä, nu ska jag börja.

Tjenixen.

Hej och godmorgon. Igår var den sämsta dagen på länge. Jag stannade hemma ifrån praktiken och låg i soffan hela dagen. Skämdes. Grät. Senare på kvällen åt jag middag med hela familjen och sen åt vi tårta. Daniel är nu nitton år. Grattis. Idag ska jag ta mig iväg till praktiken, gick upp av mig själv och klädde på mig. Nu väntar jag bara på att min Ipod ska bli full laddad.

På fredag ska jag och mamma åka till utredningen och göra lite fler test, tjejen somn håller i det hela kom på att vi hade för många tester med siffror, och eftersom jag har svårt med det ska vi göra andra test som jag har det lättare med. Och nu kom Peter nyss och sa att vi måste åka, så jag slutar att skriva här.

Jag vill bara lägga mig ner och gråta. har ingen aning om varför